En resa till Kenya med hopp om framtiden

Tack vare lärare på Barn- och fritidsprogrammet ges utvalda elever möjligheten att genomföra en resa till Afrika som påverkar och skapar tillfälle att utvecklas som individ och pedagog.

Alla elever är välkomna att söka och tre elever väljs sedan ut för att sedan genomföra denna resa. I år fick Johan Mate, VanNam Nguyen och Lucas Granath chansen att åka på en oförglömlig resa till Kenya. Det är en upplevelse utöver det vanliga och skapar många olika sorters känslor.

-Jag blev jättenervös innan vi skulle åka och jag blev osäker på om jag verkligen skulle klara detta. Men det gjorde jag! säger VanNam stolt och berättar vidare om arbetet de genomförde på plats.

Huvuduppgiften för Johan, VanNam och Lucas var att planera och genomföra sitt gymnasiearbete "Motorikbana". På banan övar man på sina grundformer och detta skulle barnen i Kenya få testa på.

-Vi hade olika stationer som vi ansvarade för och fick på olika sätt kommunicera hur man skulle genomföra varje övning till barnen. Eftersom de inte var jättebra på engelska så fick vi använda kroppsspråk men det fungerade bra ändå, berättar Johan. 

Barnen är samlade för att genomföra Motorikbanan som är elevernas gymnasiearbete.

Johan, VanNam och Lucas fick inte lämna området utan en Kenyan då säkerheten sattes främst. Alla barn de mötte var otroligt nyfikna och hade mycket frågor om sådant som eleverna inte själva reflekterat över tidigare. Varför har du rött hår? Vad är glasögon? Hur fungerar en mobiltelefon?

Historierna om resan avlöser varandra och det går inte att ungå utifrån deras reseskildring att det var en positiv upplevelse för alla inblandade.

Eleverna är väldigt eniga om vad som satte de djupaste spåren. Besöket i slummen var utan tvekan det som påverkade dem mest och hur jobbigt det än var att se hur alla dessa barn växte upp så fanns det ändå hopp.

-Man kunde ändå se att de byggde hus och försökte att utveckla sin situation med de medel de har. De använde det som fanns och trots alla svårigheter så fanns det ändå hopp för framtiden, berättar VanNam.

På områden så har ett reningsverk byggts upp som ska försörja dem med rent vatten och ett bageri håller på att byggas för att skapa både arbete och försörjningsmöjligheter för invånarna. Detta är tydliga bevis för att allt arbete ger lön för mödan och en förståelse för varför detta internationella samarbetet blir så viktigt, för alla.

De tre killarna fokuserar nu vidare på skolan och att sprida det viktiga budskapet om barnen i Afrika och det stora behov som finns där.

Lucas bakar med barnen på barnhemmet.

Mycket arbete har gjorts av lärarna innan eleverna kan ge sig iväg på sin resa till Kenya. Här sitter Johan och VanNam tillsammans med Ann-Catrine och Cristina, båda lärare.

Cristina Persson Golander och Ann-Catrine Welander fick en inbjudan att delta under ett möte om samarbete, utbildning och fortbildning. De fick uppdraget att berätta om internationaliseringen som genomförs på Barn– och fritidsprogrammet där Erasmus + och Atlas praktik ingår som en del av detta.

De tog med sig Lovisa Salminen, tidigare elev på skolan och som även idag arbetar med humanitära frågor på plats i Afrika. Hon kunde berätta om betydelsen av genomförande under sin gymnasietid och hur detta har påverkat henne i hennes arbete idag.

Barn– och fritidsprogrammets internationella projektarbete startade redan 2005 då Kicki inledde ett samarbete med ett barnhem i Lettland. Dit kom elever från Holavedsgymnasiet för att få en förståelse och inblick i barnens utveckling i detta land.

Samarbetet med Lettland utvecklades sedan till ett projekt i Kenya. Där finns ett barnhem och dit elever från Barn- och fritidsprogrammet har fått möjlighet att åka till. Det har skett ett internationellt utbyte på många olika nivåer men betydelsen av det mänskliga mötet har haft stor påverkan på eleverna.

-Att befinna sig på plats och möta allt det som invånarna möter dagligen ger nya perspektiv på ens egen tillvaro. Att skapa nya förutsättningar till förbättringar ger en styrka. Det finns också utrymme att ifrågasätta många saker som för oss svenskar kan vara så naturliga, menar Ann-Catrine.

Det är ett massivt arbete innan eleverna påbörjar sin resa mot ett nytt land och en ny kultur. Det krävs mycket förberedelse och man måste ansöka om medel att finansiera resorna varje år. Lärarna får lägga mycket tid på att formulera texter och fylla i formulär.

På åhörarplatserna under mötet i Stockholm fanns inbjudna lärare från de Barn-och fritidsprogramen där de ännu inte använde sig av denna sorts praktik. Holavedsgymnasiet var där för att inspirera och berätta om sin erfarenhet. Ann-Catrine inledde med att berätta en historia och Cristina tog därefter vid och visade hur detta genomfördes i praktiken. Lovisa avslutade med att berätta om sitt arbete och vad hon har åstadkommit sedan dess. De fick mycket positiv respons efter genomförandet.

Läs mer om Barn- och fritidsprogrammet HÄR!